Den indiska pansarnoshörningen är lätt att känna igen på sin tjocka, metalliskt bruna hud, som hänger i stora veck och ger ett bepansrat utseende. Den har ett enda horn, som precis som människohår består av keratin och kan bli upp till 60 cm långt.
- Längd: 3,1–3,8 meter
- Mankhöjd: 1,4–1,8 meter
- Vikt: 1 500–2 200 kg (hanar kan väga upp till 2 270 kg)
- Livslängd: 35–45 år
Trots sin massiva storlek är noshörningen en skicklig simmare och kan röra sig snabbt – upp till 40–45 km/h vid behov.
Beteende och social struktur
Den indiska pansarnoshörningen är mestadels ensam, förutom under parningstiden eller när honor tar hand om sina ungar. Hanarna har territorier på 2–8 km², som ofta överlappar varandra.
- Parningstid: Året runt
- Dräktighet: 16 månader
- Antal ungar: 1 kalv per dräktighet
- Könsmognad: Hanar vid 10 år, honor vid 5–7 år
Hot och bevarandeinsatser
Den indiska pansarnoshörningen har länge varit hotad av tjuvjakt, främst på grund av sitt horn, som i vissa kulturer anses ha medicinska egenskaper. Dessutom har förlust av livsmiljö genom jordbruk och urbanisering påverkat populationen.
Utbredning
Historiskt sett sträckte sig den indiska pansarnoshörningens utbredning från Pakistan till Bangladesh och Bhutan. Idag finns den främst i Kaziranga nationalpark, Manas och Pobitora i Assam samt Chitwan nationalpark i Nepal.
Den föredrar gräsmarker och våtmarker, där den kan beta på högt gräs, bambuskott och vattenväxter. Under vintern äter den även kvistar och odlade grödor som vete och linser.
