Pokhran fort blickar ut över platsen där provsprängningarna ägde rum
Indiens första kärnvapenprovsprängning 1974 - hur Indien blev en kärnvapenmakt och utmanade världsordningen
Indiens första kärnvapenprovsprängning 1974 var en historisk och kontroversiell händelse, som gjorde Indien till en kärnvapenmakt och utmanade den internationella kärnvapenkontrollen. Provsprängningen skedde i Pokhran i Rajasthan, och kallades för Smiling Buddha, eller Operation Shakti.
startskottet för en kärnvapenkapplöpning mellan Indien och Pakistan
Provsprängningen påstods vara en fredlig, icke-militär sprängning, men den var i själva verket ett steg mot att utveckla ett fullskaligt kärnvapenprogram. Provsprängningen väckte starka reaktioner från omvärlden, och ledde till sanktioner och kritik mot Indien. Provsprängningen var också startskottet för en kärnvapenkapplöpning mellan Indien och Pakistan, som har fortsatt till idag.
Skydd mot Kinas närliggande kärnvapen
Bakgrunden till provsprängningen var att Indien hade ett långvarigt intresse och en ambition att utveckla kärnvapen, som en del av sin nationella säkerhetsstrategi och sin regionala och globala roll. Indien hade börjat sitt kärnenergiprogram redan på 1950-talet, med stöd från USA och Storbritannien, som en del av Atoms for Peace-initiativet. Indien hade också skaffat sig en egen plutoniumreaktor, som kunde producera klyvbart material för kärnvapen. Indien hade också flera motiv för att skaffa sig kärnvapen, som att motverka Kinas kärnvapenhot, att stärka sin position gentemot Pakistan, och att utmana den kärnvapenordning som dominerades av de fem permanenta medlemmarna i FN:s säkerhetsråd: USA, Sovjetunionen, Storbritannien, Frankrike och Kina.
Delvis lyckad provsprängning
Provsprängningen utfördes den 18 maj 1974, och var en hemlig och välplanerad operation, som leddes av den indiske premiärministern Indira Gandhi. Bomben placerades i ett schakt 107 meter under marken, och hade en sprängkraft på cirka 12 kiloton, motsvarande den bomb som fälldes över Hiroshima 1945. Explosionen skapade en krater på mellan 47 och 75 meter i diameter, och ett djup på 10 meter. Provsprängningen var en delvis lyckad sprängning, eftersom den visade att Indien hade kapaciteten att bygga en kärnvapenbom, men också eftersom den hade flera tekniska problem och begränsningar, som att bomben var för stor och tung för att kunna bäras av ett flygplan eller en missil.
Krater bortom den fysiska
Provsprängningen väckte en våg av stolthet och glädje bland indierna, som såg den som ett bevis på Indiens vetenskapliga och militära framsteg, och som ett sätt att hävda Indiens suveränitet och värdighet. Provsprängningen väckte också en våg av oro och ilska bland omvärlden, som såg den som ett brott mot den internationella kärnvapenkontrollen, och som ett hot mot den regionala och globala freden och säkerheten. Provsprängningen ledde till att flera länder, som USA, Storbritannien, Kanada och Japan, införde sanktioner och restriktioner mot Indien, och att Indien blev isolerat och kritiserat i flera internationella forum, som FN och IAEA. Provsprängningen ledde också till att Pakistan, som var Indiens ärkefiende, intensifierade sitt eget kärnvapenprogram, och utförde sin första kärnvapenprovsprängning 1998, som ett svar på Indiens andra kärnvapenprovsprängning samma år.
