Chandragupta II (ej att förväxla med Chandragupta, Mauryariket) grundade Guptadynastin 319 e. Kr.
Traditionerna från Mauryariket levde kvar, ett faktum som uppmuntrades av Guptahärskarna. Guptariket styrdes inte av en enväldig härskare, makten var mer uppdelad på olika nivåer där kejsaren givetvis ändå satt överst.
Härskarna efter C. II utvidgade riket (från väst till öst i norr och även ned mot Mumbai), men det blev aldrig så stort som Mauryariket.
Under Guptarikets epok blomstrade kulturen; konst, vetenskap, musik, och dans utvecklades som aldrig förr; dikter och dramer skrevs, grottor och skulpturer skapades vid Ajanta och Ellora och arkitekturen tog flera steg framåt. Det var under Guptaperioden som det nordindiska templet fick sitt typiska utseende.
Indisk export och import ökade, både vad gäller handelspartners och varor.
Skråverksamheten växte fram och skråtillhörigheten ärvdes från far till son, liksom yrkestillhörigheten. Skråna fungerade delvis som ett slags socialt säkerhetsnät för medlemmarna. Idag känner vi till skråsystemet som kastsystemet.
Buddhismen kvarstod även om hinduismen var på frammarsch igen, brahmanerna (prästskapet) fick ökat inflytande i samhällets olika skikt och man börjar dyrka hinduiska gudar igen.
415-454 e. Kr. regerade C. den andres son Kumaragupta som ideligen fick kämpa mot hunnerna som attackerade från nordväst. Även Kumaraguptas tronföljare Skandagupta fick problem med hunnerna, men lyckades ändå hålla riket uppe något så när, då hunnerna invaderade i norr.
Först när Skandagupta dog, 476 e. Kr. raserades Guptariket och ännu en tid av förvirring kom att råda.
- Utskriftsvänlig version
- 6766 visningar
