Indien hade länge varit ett lockande mål för européer som sökte efter rikedomar, kryddor och äventyr. Men det var inte förrän i slutet av 1400-talet som en portugisisk upptäcktsresande lyckades nå den indiska subkontinenten genom att segla runt Afrika. Hans namn var Vasco da Gama och hans resa förändrade världshistorien.
Fyra portugisiska fartyg och 170 man
Vasco da Gama lämnade Lissabon den 8 juli 1497 med fyra fartyg och en besättning på cirka 170 man. Han följde den rutt som Bartolomeu Dias hade utforskat tio år tidigare och rundade Godahoppsudden på Afrikas sydspets. Han fortsatte sedan längs den östafrikanska kusten, där han stötte på både vänliga och fientliga infödingar och muslimska handelsmän. Han fick hjälp av en indisk navigerare som lotsade honom över Arabiska havet till Calicut (nuvarande Kozhikode) i Kerala, en viktig hamnstad i södra Indien. Da Gama anlände till Calicut den 20 maj 1498, efter nästan ett år på havet.
Vasco da Gama hjälte i Portugal
Da Gama blev inte väl mottagen av den lokale härskaren, Zamorin, som var misstänksam mot de portugisiska främlingarna och deras avsikter. Da Gama hade heller inte mycket att erbjuda i handel, förutom några billiga varor som inte imponerade på de indiska köpmännen. Dessutom stötte han på motstånd från de muslimska handelsmännen som dominerade kryddhandeln och såg portugiserna som konkurrenter och hot. Da Gama lyckades ändå lasta några fartyg med peppar, kanel, ingefära och andra kryddor och återvände till Portugal i september 1499. Han blev hyllad som en hjälte och belönades med titeln amiral av Indien.
En ny rutt till Indien
Da Gamas resa öppnade en ny väg till Asien som kringgick de traditionella landvägarna genom Mellanöstern och Medelhavet. Detta gav Portugal en fördel över andra europeiska länder som också ville ha del av den lukrativa kryddhandeln. Portugal etablerade snart en rad handelsstationer och fort längs den indiska kusten, med Goa som huvudstad. Portugiserna försökte också utvidga sitt inflytande till andra delar av Asien, som Malacka, Ceylon, Moluckerna och Macao.
Tvingade handel med våld
Portugiserna var inte intresserade av att kolonisera Indien eller konvertera dess befolkning till kristendomen. De ville främst kontrollera handeln och utnyttja de lokala resurserna. De var dock ofta våldsamma och brutala mot de indiska folken, särskilt mot de muslimer som de betraktade som fiender. De förstörde många tempel, moskéer och palats och plundrade och massakrerade de städer som motsatte sig dem. De förde också med sig sjukdomar som decimerade den indiska befolkningen.
Erövrade Goa
En av de mest framstående portugisiska ledarna i Indien var Affonso de Albuquerque, som var guvernör mellan 1509 och 1515. Han erövrade Goa från sultanatet Bijapur 1510 och gjorde det till en blomstrande stad och ett centrum för portugisisk kultur i Asien. Han försökte också skapa en blandad befolkning genom att uppmuntra giftermål mellan portugisiska män och indiska kvinnor. Dessa äktenskap resulterade i en ny folkgrupp som kallas goaneser, som talade ett kreolspråk baserat på portugisiska och indiska språk. Goa förblev en portugisisk koloni fram till 1961, när det annekterades av Indien efter en militär invasion.
En kortlivad portugisisk dominans
Portugals dominans i Indien varade inte länge. Redan på 1500-talet började andra europeiska makter, som Nederländerna, England och Frankrike, utmana Portugals monopol på kryddhandeln. De portugisiska fästningarna och handelsstationerna blev ofta attackerade och erövrade av dessa rivaler. Portugal förlorade också sin politiska och ekonomiska styrka i Europa efter att ha blivit en del av den spanska kronan 1580. På 1600-talet hade Portugal förlorat det mesta av sitt territorium i Indien, förutom några små enklaver som Goa, Daman, Diu, Dadra och Nagar Haveli. Dessa förblev under portugisisk kontroll fram till mitten av 1900-talet, när de blev en del av det självständiga Indien.
