Bengalen var en av de största och mest blomstrande provinserna i Brittiska Indien, med en befolkning på över 80 miljoner människor. Men 1905 beslutade den brittiska vicekungen Lord Curzon att dela Bengalen i två delar, trots starkt indiskt motstånd. Syftet var att försvaga den bengaliska nationalismen, som var en ledande kraft i Indiens självständighetsrörelse. Delningen skapade Östbengalen, som var mestadels muslimskt, och Västbengalen, som var mestadels hinduiskt.
Bilden visar båt som färdas på Sunderbans floddelta som delas mellan Västbengalen (Indien) och Östbengalen (Bangladesh).
Östbengalen, dagens Bangladesh
Östbengalen motsvarar det nuvarande Bangladesh, medan Västbengalen omfattar den nuvarande bengaliska delstaten samt Orissa och Bihar. Delningen gjorde att bengalerna blev en minoritet i Västbengalen, och att de förlorade sin politiska och kulturella enhet. Delningen ledde också till stora protester och oroligheter, som markerade början på Indiens frihetskamp.
