Kumbhalgarh är en liten by innanför murarna till ett fort långt uppe på ett berg 1914 meter över havet. Den 36 km långa muren sägs vara den näst längsta i världen, efter kinesiska muren, och är kanske en delförklaring till varför fortet aldrig intogs av fienden.
Egentligen är muren den tredje längsta i världen efter Grogan i Iran. Att molnen ibland rullar in över berget och döljer allt i sin tjocka dimma är kanske en annan förklaring. Det kostar $2US eller 100 RS för en turist att besöka fortet. Innanför murarna finns enklare förtäring och någon liten butik. Köp med en flaska vatten för backen upp kan vara jobbig i värmen.
En resa över bergen i öknen
Motorn i vår nya pyttelilla Indian-made-foreign-car smattrar som en slagborrmaskin som precis stött på sten i allt för hård betong, men snart har vi lämnat Udaipurs nästan torrlagda sjö och vindlande gränder. Torra fårade bergssidor strösslade med bleka kaktusar vinkar adjö utanför fönsterrutan; för varje kaktus ett steg i tiden, ett steg över kontinenter.
Irländska grönmarker inrutade av prydliga små stenmurar, karga stenöknar som påminner om svenska kalfjäll på hösten, tusentals kameler, getter och mustaschprydda män med röda turbaner. Då och då korsar vi halvt uttorkade flodbäddar där kvinnorna bankar sina kläder rena mot runda stenar. Far förbi små knallgröna oaser med vajande palmer. Små byar med betongreklam som påminner om sovjetisk arbetarpropaganda, på gatorna halvnakna och lekande barn, somliga med skoluniformens skjorta och slips på överkroppen - utan en tråd på underkroppen. Kvinnor och flickor som bär två eller kanske tre vattenkrus på sina huvuden, män som sitter på huk vid vägkanten i väntan på Godot?
De höga bergskammarna med de sylvassa spetsarna är ständigt närvarande och så är även vattenbufflarna; springande liknar de mer två ihopsydda kängurus som hoppar i otakt. Vår chaufför siktar in sig mot en av bergstopparna och vi styr in mot dagens första mål – Kumbhalgarh fort.
Muren i Kumbhalgarh
Förutom själva fortet finns ett antal tempel innanför murarna. Har du gott om tid är det väl värt mödan att utforska tempelgruppen lite längre in på området. Gör du däremot Kumbhalgarh som en del av en utflykt från Udaipur som även innehåller Ranakpur kommer du bara ha tid att se själva fortet och de närmsta templena.
Även om det finns en del resorts och hotell i och runt Kumbhalgarh ser vi det som en bättre dagsutflykt från Udaipur eller på vägen mellan Udaipur och Jodhpur (det är lite för långt från Jodhpur för att göra det som en dagsutflykt). Därför är det bättre att bo i just Udaipur vid sitt besök. Här kan du hitta en lista över nästan alla hotell i trakten.
Inne i själva fortet finns det två enklare serveringar där man kan handla snacks, mackor samt en enklare thali. Om Kumbhalgarh är en del av en längre dagsutflykt mellan Udaipur, Kumbhalgarh och Ranakpur är det bättre att stanna och äta lunch mellan Ranakpur och Kumbhalgarh eftersom maten är både bättre och billigare på några av dessa vägrestauranger än inne i just fortet. Men för enklare förtäring och chai fungerar fortet utmärkt! Glöm inte att köpa vatten eller läsk för promenaden upp till toppen!
Det går många lokalbussar mellan Udaipur och Kumbhalgarh men räkna med en ganska lång restid och med väldigt skumpiga vägar. Ungefär hälften av resan går på enfiliga vägar där möten sker ute på gruskanten.
Ett bättre alternativ, enligt oss, är att ta en taxi från Udaipur och därmed även få möjligheten att besöka Ranakpurs fantastiska tempel på en och samma resa. Billigast blir det att boka en taxi på plats i Udaipur, men om du vill vara säker på att få en bra bil och chaufför bokad kan man med fördel också göra det online med gratis avbokning upp till 24 timmar innan avresa.
Närmsta flygplats finns i Udaipur vilket gör resan till Kumbhalgarh snabb
Kumbhalgarh är ett utmärkt resmål året runt. På vintern kan det vara ganska kallt eftersom fortet och byn ligger på lite högre höjd i bergen men så fort man kommer i lä så blir det varmt och skönt, det är även skönt med lite svalka under promenaden upp till toppen.
På vintern och sommaren (fram till monsunen) är det mäktiga landskapet kargt och brunbrännt men fantastiskt vackert.
Under monsunen kan här komma en del regn och ibland försvinner fortet helt in i molnen. Men spenderar man någon timmer här brukar man nästan alltid kunna njuta av den fantastiska utsikten i alla fall. Och det är magiskt när fortet helt plötsligt bara försvinner in i ett moln, precis som att det aldrig ens har existerat.
Under den extremaste hettan mellan maj och juni kan promenaden upp vara ganska jobbig (ta med extra vatten) men väl uppe i fortet belönas man med svala vindar från de finurliga fönstren och från takterassen.
Kumbhalgarh var under en period huvudstaden i Mewar, ett kungarike som sträckte sig mellan Ranthambore ner till Gwalior och en bra bit in i dagens Madhya Pradesh. I väst gränsade Mewar mot Marwar där Jodhpur var huvudstaden.
Fortet som vi kan se idag uppfördes ursprungligen av Maharana Kumbha som levde mellan 1419 och 1463. Men vissa delar av palatset inne i fortet uppfördes av senare maharadjor. Kumbhalgarh var bara ett av Kumbhas 84 fort i Mewar.
Udai Singh smugglades hit 1535 av sin barnmorska från Chittorgarh för att undvikas att bli mördad av Akbar som bebis. Kvar i Chittorgarh lämnade hon sitt egna nyfödda barn i hans plats att bli mördad för att lura fienden. Senare grundade Udai Singh Udaipur och anlade de vackra sjöarna i staden.
Det kom att krävas tre kombinerade arméer av Akbar, Raja Man Singh av Amber och Raja Udai Singh av Marwar för att i slutänden få Kumbhalgarh på fall. Men hade det inte varit vattenbrist i Kumbhalgarh hade de kanske inte lyckats.
